Sitter på jobbet och har lugnt, jobbats som personlig assistent och där jag är just nu är de otroligt lugnt. Skönt på ett sätt, då det hemma oftast aldrig är såhär lungt. Nackdelen är att jag blir så otroligt trött och hängig av att det är lungt. Man borde ju få energi kan tyckas men inte jag! En händelserik dag har jag massor av energi. Konstigt de där, men jag är nog så van att ha fullt upp hela tiden att det är lugnet som tröttar ut mig.

Går o väntar på att nästa unge ska vakna med feber ( igen!) , alla kidsen var sjuka med feber och hosta i slutet av februari. Vår yngsta var frisk 14 dagar sen kom feber, snor, öronont på besök igen! Med fyra ungar under 7 år blir de ju lätt veckor att vabba. O jag tillhör dom som gärna håller barnen hemma två dagar extra så de verkligen e pigga när de kommer tillbaka. Vilket märks på lönen i slutet av månaden =/... Nu ska jag fortsätta med att inte göra någonting! /e

Så skönt med ljus på kvällen! Det efterlängtade ljuset är tillbaka i Kiruna! Snart är midnattssolen här och ger oss de där magiska sommarkvällarna. Oj vad jag plötsligt längtar till sommaren nu. Sol o bad och stugan och tältande. En eller två fjällturer vill göras också. Men först har vi påsk! Påsken för oss är skoterturer grilla korv och gärna plättlunch på murikan i stugan. Denna påsk har vi underbara Elin med oss, hur vi ska rymma tre vuxna fyra barn på skotern + två sits kälken återstår att se. Planerar att käka plankstek och kyckling ett o annat ägg kommer nog också. Vi har sagt att om det blir fint väder här i stan stannar vi i Kiruna annars åker vi till stugan i Rantis. Men de verkar tyvärr bli lika dåligt väder på bägge ställen.

Idag berättade jag för min chef om operationen och att datumen e satt så de kan fixa vikarie i minst 4 veckor. Har som tur är en jätte förstående bra chef som tog det med ro, något annat kan de ju direkt säga nej. Men de blir ju lite problem med scheman och vikarier att fixa. Känns på något sätt lättnad över detta, dessa bröst har varit tickande bomber eller är tickande bomber. Ska bli så skönt när allt är klart! Min mamma hade vad vi vet inte cancer i brösten, hennes började i äggstockarna o på slutet fanns de överallt i hela magen de fanns kanske i brösten också men det var nog ingen som "brydde" sig om det då de verkligen var överallt i magen. Men det är trots det mina bröst jag är mest nojjig över. Jag kommer ta bort mina äggstockar och livmoder så fort jag får. Det är ju så att sjukvården tycker att jag är för ung för att göra dessa saker! Vilket är väldigt störande, då de för mig orsakar oro för att något ska hinna fästa där. Vi har 4 underbara barn så varför ska jag ha kvar sakerna!? Visst att jag kommer hamna i klimakteriet tidigare men vad gör det i slutändan om jag slipper bli sjuk i cancer!? Ja de finns mycket tankar i mitt lilla huvud just nu. Men tankarna snurrar också på epilepsi som vår ena dotter diagnoserades med förra veckan. Mediciner och biverkningar och massa oro även där.. Det skriver jag mer om någon annan dag, nu väntar sängen på mig! Kram!


Bjuder på en bild från sjön Lill rautas. =)

Idag var de snö storm när vi slog upp våra blå små ögon. Men solen gör sitt bästa att ta sig fram!
Lämnade mina troll på förskolan i morse och trots att lillan var hemma sjuk hela förra veckan gick det jättebra att lämna henne. Fröken L var dock lite missnöjd..

Logistiken kring min kommande operation börjar lösa sig! Så skönt när familj och vänner kan hjälpa till när det verkligen behövs! Operationen kommer att ske nere i Luleå 30 mil söder om Kiruna, så de blir ju lite pysslande då jag vill ha med min man under operationsdagen. Det börjar kännas rätt läskigt. En operation jag haft i mina tankar nära 10 år är nu innom någon vecka bort! Hur förbereder man sig!? Kom på att jag måste skaffa mig 2-3 skjortor, för jag kommer ju inte kunna få på mig några tröjor över huvudet de närmsta dagarna efter op. Vars ska jag sova!? Våran lilla sover i våran säng och gärna på mig eller sparkar på mig. Jag kommer nog ta soffläge en period. Hur ont kommer de göra! Och var kommer de göra ont? All bröstvävnad ska bort, de kommer gräva i armhålan ner och över brösten. Kommer nog behövas en o annan alvedon. Som ni ser så finns de gott om frågor och funderingar i mitt huvud. !! Nu jobba! Återkommer!

Ja denna vecka som varit har varit väldigt "gott och blandat"! Började med att vår ena dotter fick diagnos epilepsi. Något vi nog anat ett tag men de läkare vi mött har tvär nekat det.. Men nu har hon fått diagnosen och även påbörjat medicinering så vi förhoppningsvis får rätsida på allt som händer. Stora dottern fyllde 7 år. Redan 7 år, vars tog tiden vägen!? Stora fina tjejen. Har även hunnit med en febrig liten som blev hemma från förskolan hela veckan. Våran vovve Kiira fick dig en tur till vetrinären då hon helt plötsligt svullnade om buken och drack jätte mycket vatten. Men de hittades inga direkta fel förrutom blod i urinen. Så henne ska vi ha extra koll på. En anställnings interjuv och en tripp till Narvik han vi också med! Och idag har solen visat sig på sin fina sida så skotern fick rasta oss med en tur i den fina naturen!
Nu är dock denna piga trött och ska passa på att sova!
Bild på min man och våran lilla Kiira.

Välkommen till min blogg! Jag som kommer blogga här heter Emma, är 29 år gammal smålänning som de senaste 10 åren bott i norraste Norrland!

I denna blogg kommer jag skriva om livet på Vintergatan, just nu mest om en resa jag ska göra, och som jag själv tycker är svårt att hitta kvinnor som gjort eller ska göra denna resa. Denna resa är nämligen ingen vanlig resa med flyg sol och bad, utan en resa för min kropp och själ och även för min familj.
Allt började för ca 15 år sedan. Då blev min älskade mamma sjuk i cancer. Då var hon just fyllda 40! Kvinnorna längre upp i generationen hade också haft denna vidriga sjukdom, just gyn och bröstcancer var det kvinnorna i min familj drabbades av. Min mamma kontaktade då familjär cancercentre i Linköping, där det efter samtal och blodprov visade sig att vi har den genetiska cancer genen BRCA1 i familjen. Skit också! Mamma var bärare ( säkert den äldre generationen också men de levde ju inte längre) min storasyster kollade upp om hon var bärare, vilket hon inte var. Jag kollade upp hösten 2006. Men för mig vart det att kämpa för att få kolla upp detta. Jag som bor i Norrland tillhör Umeå i familjär cancer, och de tyckte att jag med mina 20 unga år var för ung för att ta emot ett sånt svårt besked om det skulle visa sig att jag var bärare. Men jag är envis, fick efter mycket om och men lämna blodprover. Och svaret var som jag kände på mig, jag var bärare till denna brca1 gen! Vilket i siffror innebär ca 80% risk för att få bröstcancer och ca 60% risk för äggstockar/livmoder cancer. Detta var hösten 06. Sommaren 07 somnade älskade lilla mamma in.. Åren 08,09,11,13 föddes min och mannens fina barn och nu våren 2015 kommer mina bröst tas bort. Det är denna resa jag kommer blogga om, just för att kunna ventilera mina tankar och känslor om detta och också för att det inte är lätt att finna info om just dessa operationer.. Så ni som vill följa min och familjens resa är hjärtligt välkomna att läsa! Och såklart kommentera om ni så önskar! Kram Emma!

Bilden visar vår vackra fjällvärld!