Ja denna vecka som varit har varit väldigt "gott och blandat"! Började med att vår ena dotter fick diagnos epilepsi. Något vi nog anat ett tag men de läkare vi mött har tvär nekat det.. Men nu har hon fått diagnosen och även påbörjat medicinering så vi förhoppningsvis får rätsida på allt som händer. Stora dottern fyllde 7 år. Redan 7 år, vars tog tiden vägen!? Stora fina tjejen. Har även hunnit med en febrig liten som blev hemma från förskolan hela veckan. Våran vovve Kiira fick dig en tur till vetrinären då hon helt plötsligt svullnade om buken och drack jätte mycket vatten. Men de hittades inga direkta fel förrutom blod i urinen. Så henne ska vi ha extra koll på. En anställnings interjuv och en tripp till Narvik han vi också med! Och idag har solen visat sig på sin fina sida så skotern fick rasta oss med en tur i den fina naturen!
Nu är dock denna piga trött och ska passa på att sova!
Bild på min man och våran lilla Kiira.

Välkommen till min blogg! Jag som kommer blogga här heter Emma, är 29 år gammal smålänning som de senaste 10 åren bott i norraste Norrland!

I denna blogg kommer jag skriva om livet på Vintergatan, just nu mest om en resa jag ska göra, och som jag själv tycker är svårt att hitta kvinnor som gjort eller ska göra denna resa. Denna resa är nämligen ingen vanlig resa med flyg sol och bad, utan en resa för min kropp och själ och även för min familj.
Allt började för ca 15 år sedan. Då blev min älskade mamma sjuk i cancer. Då var hon just fyllda 40! Kvinnorna längre upp i generationen hade också haft denna vidriga sjukdom, just gyn och bröstcancer var det kvinnorna i min familj drabbades av. Min mamma kontaktade då familjär cancercentre i Linköping, där det efter samtal och blodprov visade sig att vi har den genetiska cancer genen BRCA1 i familjen. Skit också! Mamma var bärare ( säkert den äldre generationen också men de levde ju inte längre) min storasyster kollade upp om hon var bärare, vilket hon inte var. Jag kollade upp hösten 2006. Men för mig vart det att kämpa för att få kolla upp detta. Jag som bor i Norrland tillhör Umeå i familjär cancer, och de tyckte att jag med mina 20 unga år var för ung för att ta emot ett sånt svårt besked om det skulle visa sig att jag var bärare. Men jag är envis, fick efter mycket om och men lämna blodprover. Och svaret var som jag kände på mig, jag var bärare till denna brca1 gen! Vilket i siffror innebär ca 80% risk för att få bröstcancer och ca 60% risk för äggstockar/livmoder cancer. Detta var hösten 06. Sommaren 07 somnade älskade lilla mamma in.. Åren 08,09,11,13 föddes min och mannens fina barn och nu våren 2015 kommer mina bröst tas bort. Det är denna resa jag kommer blogga om, just för att kunna ventilera mina tankar och känslor om detta och också för att det inte är lätt att finna info om just dessa operationer.. Så ni som vill följa min och familjens resa är hjärtligt välkomna att läsa! Och såklart kommentera om ni så önskar! Kram Emma!

Bilden visar vår vackra fjällvärld!