Idag är det 8 år sedan min kära mor somnade in. Hon finns med mig dagligen i allt jag gör. Önskar så att hon funnits ett telefonsamtal bort o bara surrat. 8 år. Herregud . Mina barn har än så länge inte sett henne på foto än. Jag har inget framme. Har inte tagit tag i den biten än. I en mapp på den externa hårddisken finns massa foton o fillmklipp. Väl gömd så jag av misstag inte råkar öppna. Tids nog kommer nog dagen jag är redo att öppna den där mappen! Men inte än.. Tårarna rinner i smyg o ja känner samma tomhet som den där onsdagskvällen i rantishuset. Lilla älskade mamma.. Din sten finns så långt borta, men du är alltid nära. Älskade lilla mamma..

Sitter hon måntro där på molnen o tittar på oss?