Står i ett nytt vägval gällande jobb.. Ett jätte jobbigt val! Trivs jättebra på jobbet på sjukan. Intressant kul lärorikt roligt jobbigt.. Men det som sliter är just att barnen får långa dagar på förskola. Jobbs måste man. På något sätt! När Tuva och Mejja var små jobbade jag som dagmamma, vilket var suveränt! Om man ska se från familjens perspektiv. När lova var 1.5 år så började jag plugga istället, så barnen började på förskolan. Funkade bra att kombinera med plugg. Men socialt vart detjobbigt i ötå då jag knappt träffade någon annan vuxen om dagarna när jag jobbade som dagmamma. Även om jag blev sjuk kunde det bli problem när jag var dagmamma.
Nu har jag jobbat 3 dagar ( två 13,30-22 pass o ett6,45-15,40 pass) o jag är helt slut. Kidsen e trötta o sura o svåra o lämna. Att jag inte känner helt 100 för barnens förskola gör det ju inte lättare att lämna dom där. Så att gå tillbaka till mitt gamla jobb ( dessutom tjäna mer lön) känns väldigt lockande, men något är det som gör att jag tvekar! Varför!?!?! Vi har bestämt att vi ska gå ner i arbetstid både jag o Mange för att se om hösten känns lättare än vad våren gjorde. Våren var hemsk!!!! Hur löser alla andra familjer sånt här?! Tips!!